| |
25 procent av yrkesskadorna i Polen är röstrelaterade
Sverige har inga tydliga regler för röststörning
I Polen utgör yrkesrelaterade röststörningar 25 procent av alla yrkessjukdomar (occupational diseases). Enligt lagstiftningen där kan förändringar som stämbandsknottror, hypertrofierade (svullna) stämband och svaghet i stämbandsmuskeln klassificeras som yrkessjukdomar om dessa bedömts uppkomma efter röstbelastning under arbete och om personen haft mer än 15 års heltidsanställning (Sliwinska-Kowalska, m.fl., 2006). Dessutom kan lärare med stämbandsknottror ha rätt till sjukpension och det är vanligt med tidig pension eller byte av yrke på grund av röstproblem (Sliwinska-Kowalska, m.fl., 2006). I Finland måste orsaker till en röststörning som arbetssjukdom i huvudsak bero på kemisk, fysikalisk eller biologisk exponering under arbete.
Stämbandsknottror fyller där lagens kriterium och accepteras som en arbetssjukdom. Det måste dock kunna bevisas att patienten talar i högt buller huvudsakligen under arbetet och inte på fritiden (Sala, personlig kommunikation). I Sverige inkommer mycket få ansökningar om att få en röststörning klassificerad som en arbetssjukdom enligt uppgift från Försäkringskassan (www.forsakringskassan.se) och kriterier för bedömning saknas. Detta innebär att personer med yrkesrelaterade röststörningar kan gå miste om ersättningar de har rätt till (Ugeux, 2001).
Texten hämtad från Rapport om "yrkesrelaterade röststörningaroch röstergonomi"Rapport utgiven av Arbetsmiljöverket 2011.
|
|
|
